Vill du också få avslag på ditt bokmanus?
Inse fakta: om du skickar ditt manus till vilket annat förlag som helst finns risken att det blir antaget. Det är därför Refuseringsförlaget finns. Alla manus som skickas in, oavsett kvalitet, får avslag.
Men varför skulle man vilja få avslag? Det finns flera skäl:
- du övar upp din förmåga att ta refuseringar
- det är gratis
- du slipper gå omkring och vara osäker på hur det ska gå, eftersom alla manus som skickas in får avslag
- du får svar inom en vecka (oftast)
- du hjälper förläggaren att lära sig säga nej
- du känner dig som en riktig författare
- du kan bli en del av gruppen författare som fick jättemånga refuseringar innan de blev antagna och sedan kunde ta revansch på branschen
- du vill ändå inte bli utgiven på det här förlaget
- du kan berätta för väntande släktingar att boken har fått avslag och att bokbranschen därför suger
- du har inte tid att ge ut någon bok
- eftersom du skickar in ditt manus digitalt behöver du inte skriva ut ditt manus
- om du vill kan du ändå, trots förlagets namn, gå omkring och inbilla dig att du blir antagen mot alla odds
- för varje avslag du får, desto närmare kommer du den dag då ditt manus accepteras. Troligen.
- du kan vara helt säker på att ditt avslag är neutralt och inte baseras på en läsare som har något emot just dig
- du slipper skriva om ditt manus efter någon okunnig människas nyckfulla önskningar och det förblir därför perfekt
- du får svara på avslaget och får därmed sista ordet
Välj mellan
- standardrefusering — en oförklarlig litania som inte hjälper dig på något sätt att bli bättre och mest är en ursäkt för att förlaget inte vågar ta några ekonomiska risker på ditt manus
- personlig refusering — inte mindre oförklarlig, men åtminstone inte samma refusering som någon annan
- hybridrefusering — avslag utan erbjudande om att ge ut din bok mot en kostnad, eftersom du ändå har för lite pengar
- icke-refusering — din förläggare orkar inte svara, du hamnar mellan stolarna eller förlaget glömmer bort dig helt
(Inspiration hämtad från Journal of Universal Rejection.)